torsdag 23 augusti 2012

Hösten knackar på!

 
 
Minut för minut knaprar mörkret på de ljusa timmarna, barnen är tillbaka till skola och förskola och jag har plockat mina första rönnbär till ljusbrickan. Ja, det går mot höst, och det är lika bra att ta för sig! Av någon anledning väcks min trädgårdslängtan vid denna tiden på året. Det kan bero på den klara luften, lite extra tid eller helt enkelt alla dessa reor som nu är på handelsträdgårdarna. Ryggen väcks också till liv och musklerna som legat i vila under semestern kommer åter till användning, ajaj ... Att naturen går i vila och löver faller färgar inte av sig på min energi, jag gör som Torsten Flinck och reser mig igen.
 
 
Härom kvällen seglade denna ballong över lilla gula huset och den stora blå sjön. Jag var fullt övertygad om att barnen lekte och det dröjde länge innan jag förstod att de faktiskt tittade på en riktig luftballong genom vårt fönster. Inte vad jag hade förväntat mig att se då jag tittade ut.
 
Livet knatar på och jag hittar vägar att följa lite här och var. Någon klok människa sa att då man ser tillbaka på sitt liv så ska man känna att man har levat i alla mellanrum som livet består av, en annan sa att det viktigaste var att leva sitt eget liv och båda har lika rätt. Mitt liv består just nu av en massa val, funderingar om vad jag har för värderingar och varför. Det är inte alltid så lätt men jag stärks av att hitta svar på mina funderingar. och svaren, ja de finns där. Om vi bara vågar skicka upp frågorna till ytan så kommer svaren efter en stund. Det gäller bara att fånga den rätta vågen och surfa i rätt fil så att man inte spolas upp på land igen. Kraften i vattnets rörelse rår jag inte på men jag kan ta till vara det jag kan och få kraft av dagen.  Ja, jag ställer mig vid sidan av björken en stund och försöker komma på var vägen slutar, eller var nästa tar vid. Den svänger och okända marker väntar, eller ska jag se det som att nya äventyr tar vid.
 
 
 
I helgen ska jag utforska mina trattkantarellmarker, jag känner i min vänstra lilltå att nu, nu har de nog kommit! Jag och trattisarna reser oss igen och bugar
nådigt inför den gyllene årstiden!
 
Ta hand om er mina vänner!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar