Hösten knackar på!

 

 

Minut för minut knaprar mörkret på de ljusa timmarna, barnen är tillbaka till skola och förskola och jag har plockat mina första rönnbär till ljusbrickan. Ja, det går mot höst, och det är lika bra att ta för sig! Av någon anledning väcks min trädgårdslängtan vid denna tiden på året. Det kan bero på den klara luften, lite extra tid eller helt enkelt alla dessa reor som nu är på handelsträdgårdarna. Ryggen väcks också till liv och musklerna som legat i vila under semestern kommer åter till användning, ajaj ... Att naturen går i vila och löver faller färgar inte av sig på min energi, jag gör som Torsten Flinck och reser mig igen.

 

 

Härom kvällen seglade denna ballong över lilla gula huset och den stora blå sjön. Jag var fullt övertygad om att barnen lekte och det dröjde länge innan jag förstod att de faktiskt tittade på en riktig luftballong genom vårt fönster. Inte vad jag hade förväntat mig att se då jag tittade ut.

 

Livet knatar på och jag hittar vägar att följa lite här och var. Någon klok människa sa att då man ser tillbaka på sitt liv så ska man känna att man har levat i alla mellanrum som livet består av, en annan sa att det viktigaste var att leva sitt eget liv och båda har lika rätt. Mitt liv består just nu av en massa val, funderingar om vad jag har för värderingar och varför. Det är inte alltid så lätt men jag stärks av att hitta svar på mina funderingar. och svaren, ja de finns där. Om vi bara vågar skicka upp frågorna till ytan så kommer svaren efter en stund. Det gäller bara att fånga den rätta vågen och surfa i rätt fil så att man inte spolas upp på land igen. Kraften i vattnets rörelse rår jag inte på men jag kan ta till vara det jag kan och få kraft av dagen.  Ja, jag ställer mig vid sidan av björken en stund och försöker komma på var vägen slutar, eller var nästa tar vid. Den svänger och okända marker väntar, eller ska jag se det som att nya äventyr tar vid.

 

 

 

I helgen ska jag utforska mina trattkantarellmarker, jag känner i min vänstra lilltå att nu, nu har de nog kommit! Jag och trattisarna reser oss igen och bugar

nådigt inför den gyllene årstiden!

 

Ta hand om er mina vänner!

Livet är för kort för att färga vardagen i grått!

"Dansa, pausa, dansa, pausa ... "så ser livet ut för mig. Men jag får nog skriva jobba, pausa, jobba, pausa and I think I like it! Ny i yrket, ny på jobbet, nya kollegor och framför allt nya barn. Det är en känsla som är lite svår att förklara, som om livet har fått en förgyllning. Ni vet då lunchen smakar mycket, tankarna är klara och kudden är ens bästa vän. Dessutom är tiden med våra barn, promenaden i skogen och sidorna i boken värd sin vikt i guld!! Blir lite varm i hjärtat då jag inser att detta är vardagen som jag saknat under min studietid och jag vägrar färga den grå, grå vardag, vem kom på det uttrycket? Den var nog inte medveten om att detta är större delen av livet så varför inte klämma till med lite cerist, turkost eller klart röd? Det tycker jag! Grå! Jag  njuter alltså av mitt liv, vad mer kan man begära?  nja kanske lite ... dansa pausa dansa pausa, ... väntar på att zumban ska dra igång för hösten!

Projekt: hantverk och pyssel då? Jodå, det är mitt sätt att tanka med energi! I dagarna har jag tillverkat ägg till påsk, det ni! De är gjutna i betong, därav denna otroliga framförhållning, betonggjutning funkar inte för mig vid den tiden av året. Men jag skyller på myggen, de blev nämligen lite platta. Nu måste jag ut och ragga pappersägg att gjuta nya i, tur det finns loppisar! Eller så får jag marknadsföra dem som stekta ägg. Idéerna är fantastiska som ni ser! :D

Jodå, gäddan nappade, hamburgaren blev grillad och svampen, den sålde barnen till farmor. Ut och njut av fina augusti, månaden då jag kom till denna värld!

// Kram Britta!

Mellan himmel och hav!

Lyckosucken gick inte att hålla tillbaka!
Morgonvy vid Hölick.

 Några intensiva men underbara dagar har passerat. Jag sitter nu och försöker summera detta i ett inlägg, ett endaste och funderar på hur det ska gå till. Ibland lyckas man klämma in mer på en vecka än vad som annars sker på ett par månader. Men jag får kanske ta det från början ...

"ho ho ho, now we´re coming to get you...!"
Så lät meddelandet på Facebook, tur att det stod där dagen efter annars hade jag nog fått frossa!

Det största och allra vackraste tacket till
er, mina vänner!

... Allt började i fredags då TRE TOMTAR kom och kidnappade mig .. Jag tänker inte skriva vad för slags tankar som flög i mitt huvud innan jag kom på vad detta handlade om, då skulle bilden av en fördomsfri, lite halvsmart och from Britta bli lite naggad i kanten. .. Men efter att chocken lagt sig, ja då var det idel solsken! Picknick, opera och massage, för att inte tala om maten!

Behöver jag säga att jag njöt varje minut! Att sedan skaka lite rumpa på dansgolvet med våra män, det var en upplevelse i sig men sen var min energi slut.

Liten Britta orkar inte hur mycket som helst ;)

Lördagen gick åt till återhämtning ... och till att försöka förklara för barnen vart tomtarna tagit lilla mamma :) Men då jag ändå hade ångan uppe så gick förvandlingen smidigt över till troll :D Jag och glada lurvpåsar itog oss trollrollen på söndagen och anordnade trollstig till barnen då det var marknad i byn. Måste erkänna att jag njuter oförskämt mycket av att springa i skogen och busa med barn, man ska ju i alla fall föreställa en 40-åring menar jag. Men vet ni, det bjuder jag på!

Så blev det måndag i lilla gula huset ...



Bara för att han är den han är ...

Då kommer jag in på det där natursköna området. Mannen och jag har i dagarna varit gifta i ett år. Vi minns ibland tillbaka på den dagen och kan fortfarande få rysningar och hysteriska fnitter anfall. Det var en härlig kväll då nära och kära förväntade sig en 40 års fest och fick det i kombination med vårt bröllop, här i vår trädgård. Jag kommer nog skicka ett tack till de som var med, detta varje år till dess jag inte kan längre, det var så roligt!

Å mannen ... mmm han är min och den finaste ... och Hornslandet, det sägs vara en plats för alla men jag vet, det är bara vårt, mannen och mitt paradis på jorden. Här kan vi insupa salta vindar, solmogna hallon och vara ensam i hela världen. Vi kan tänka oss att dela det med en och annan segelbåt i fjärran och några måsar men där slutar allemansrätten att gälla .. det bara är så ....

 Vi, vågorna, himlen, måsarna och vinden. Mer begärde vi inte en dag som denna .... en dag som över gick i kväll och nästan natt innan vi kom åter till stugan ...

Vi kommer tillbaka, alltid!

Vi hann med Kuggören innan vi återvände hem till lilla gula huset. Ja, så kom de där suckarna igen utan attjag kunde hejda dem. Det är så vackert på denna plats!

Jag tog djupa andetag som för att få in så mycket vackert i kroppen som möjligt .. jag tror att det fungerade.

... och än är inte veckan slut .. fortsättning följer!

Kram!

På skylten står det "Kyrkans Hus" ... sällan har jag
kissat så vackert :)